Oplanerat

Idag tänkte vi dra iväg till Skärholmen och leta efter OnOff. Digitalkameran har ju börjat fåna sig så en reparation (garantin gäller) börjar kännas nödvändig. Dock visade det sig inte ligga där vi trodde så vi beslutade att åka hem igen för att ta reda på den exakta adressen. På vägen till Skärholmen, sittandes i en tunnelbanevagn, fick vi syn på en blå skåpbil på en parkeringsplats, samma skåpbil som vi tidigare betraktat som nummer 079, men som vi då var osäkra på eftersom inte båda såg skylten så tydligt då vi passerade den i hög fart. Nu stod den i alla fall på parkeringsplatsen igen, så vi beslöt att gå dit för att verifiera att det verkligen var 079 på plåten. På väg dig passerade vi ytterligare en parkeringsplats och som brukligt tog vi oss en titt på alla nummerskyltar på de bilar som stod där. Inte så stor parkeringsplats, men trots det hittade vi faktiskt "nästa nummer", nämligen nummer 088. Detta innebär att vi nu hittat 0,77 nummer/dag och att prognosen nu säger att vi kommer att bli klara 2009-05-21.

Nästa parkeringsplats var då den med den blå skåpbilen som vi båda hoppades skulle ha nummer 079, för annars skulle det ju innebära att vi var tvungna att börja om på 079 igen. Våra (eller mest mina) farhågor kom mest på skam, för visst var det verkligen nummer 079 vi hade sett. En storm i ett vattenglas, alltså. Eller kalkon som man kanske också skulle kunna säga. Ett uttryck som för övrigt blivit lite förvrängt de senaste decennierna. Nu säger man ju kalkon om saker som helt enkelt är lite dåliga eller töntiga, men ursprungligen (så vitt jag vet i alla fall) så har det mer med hur vi uppfattar kalkoner att göra: Mycket väsen för ingenting. Därav ordet "kalkonfilm". Mycket snack om hur bra den ska vara och när man sen ser filmen så visar sig snacket vara bara just snack, inget annat... Mycket väsen för ingenting, alltså. Som man uppfattar kalkoner...

Johnny